Det har varit tungt..
Men saker har hänt i valplådan som varit otroligt jobbiga och natten till lördag och igår fram till kvällen har bara varit fyllda av oro och med att skuldbelägga mig själv.
I lådan finns nu tre hanar och tre tikar, två av tikarna har inte klarat sig. Varför?? Ja, det är nog mitt fel eftersom jag inte uppmärksammade att de hade en sämre sugteknik och kom efter de andra. Den första tiken, det var den som var minst från början, dog under fredagskvällen. Jobbigt förstås men ändå sånt som kan hända i en kull. När så nummer två dör vid tvåtiden på natten får jag fullständig panik, vad fan är det som händer??? Jag kan konstatera att de båda två känts uttorkade, särkilt nummer två som ju varit utan tillräckligt med näring längre (förstår ni känslan när det går upp för mig att det är för att jag inte haft tillräcklig koll på varje individ som detta kan ha hänt?? Jag brukar låta tiken ta hand om valparna och övervakar bara det hela. Med facit i hand skulle jag kollat varje valp att den gick upp ordentligt!! Tänk om jag kunde vrida tillbaka klockan!!)
Thomas åker mitt i natten till Strömsholm och köper ersättning. Jag kan konstatera att Pingla har bra mjölk som inte är infekterad men att jag måste ha benhård koll på att alla äter med bra teknik och stötta med ersättning tills mjölken runnit till ordenligt och de blivit starkare och bättre kan äta själva. Det gick snabbt, redan på morgonen såg jag skillnad och framför allt hördes det en skillnad i valplådan. De två som dog hade varit oroliga och lite pipiga, och det gjorde även Pingla orolig. Nu infann sig lugnet, iallafall i valplådan men inte hos mig. Jag har suttit konstant vid valparna med undantag då Malin hjälpt till, igår kväll var hon här så jag fick vila ett par timmar. Thomas fick åka och köpa en digitalvåg som mäter ner till 0.1 g och valparna vägs före och efter varje måltid. Nu går de upp mer än de 5-10 % som de normalt gör de första dagarna, Pingla har mycket mat och nu när de har kommit på hur man gör äter de för glatta livet!!!
Nu har min oro nästan släppt, den har varit som ett dimma över mig. Jag inser att jag från och med nu kommer vara otroligt nojjig, denna gång gick ju allt så jäkla bra så jag hade ingen anledning av att ha vara orolig utan bara normalt övervakande. Inser att jag kommer älta detta för mig själv om och om igen, hur kunde jag missa? Jag borde förstått att det var något fel då valparna pep men jag trodde det skulle lägga sig när maten började rinna till. Jag borde ha... Jag borde ha.. Ja, ni förstår hur tankarna går.
Hur erfaren man än är så går det inte vänja sig vid saker som dessa, jag blir förlamad av sorg, gråter som ett barn och tänker aldrig, aldrig mer.. Så tittar jag nr i lådan på de som kravlar runt där och hjärtat skuttar till.. Märklig känsla!
Nu vill jag ta med detta som erfarenhet men det är dags blicka framåt och njuta av de sex finingarna som finns kvar. Min oro trappas sakta men säkert av men det är ändå jobbigt. Det är oftast under de tre första dygnen som något händer och jag hoppas och har förhoppningen att allt ska gå bra med de som är kvar.
En annan sak som jag måste tänka på är att någon "blir utan" tik. Den jag skulle spara får jag klara mig utan men det är mer tingat i tikväg än vad som finns i lådan. OM någon av er kan tänke er hane istället finns det en hane otingad. Fundera och hör av er!
Idag åker Malte till Jessie i Kristinehamn, han ska på semester till brorsan nu när våra tikar löpre. Tusen tack bästa Jessie!!!
Grattis till Sarah och Wilda som igår debuterade i lkl II med fina 173 poäng. Du vet att jag gläds med dig men att jag igår inte riktigt var i form för att prata...
Ett stort tack till min underbara familj som hjälpt och stöttat under dessa dygn, utan er inget!
Våra fina korvar <3
På återhörande,
Annica
Fy så jobbigt du har haft det!!!
STOR KRAM till dig och familjen och Lycka Till med de små liven.
//Pernilla & Glimma
Skickar en stor kram<3
Nej!!!!
Men fina, fina Annica...vilken pärs! Hoppas allt är över nu och ni kan pusta ut!
Försök att se att du var duktig som insåg vad som var felet innan du förlorat fler bebisar...
Kraam
Åh vad jobbigt och sorgligt. Jag förstår att du tänker "om jag vara hade...", men som du skriver, du hade ingen anledning att tro att det skulle gå på detta viset. Man kan ju inte alltid vara hundra gardera, hur skulle ens liv vara då?! Skönt att resten växer och frodas nu och att Pingla mår bra!
Kramar
BamseKram till dig Annica o din familj!
Förstår din panik när du skuldbelägger dig själv så. Livet är inte lätt alla gånger o som uppfödare så utsätts ni ytterligare för livets "variabler".. Låt inte detta grumla lyckan i valplådan utan gå vidare för det kommer aldrig att hända igen!
Kram!!
Tårarna bränner bakom ögonlocken när jag läser ditt inlägg. Vad jobbigt!! Jag förstår att det är svårt att inte anklaga sig själv, men tänkt på livets gång. Det kanske inte var meningen att dessa två skulle överleva. De kanske inte var helt livsdugliga.
Massor av stykekramar!!! Du är en mycket duktigt uppfödare!!!!
O så tråkigt för dig!
Men du ska inte anklaga dig,de var kanske för små från början.
Tröstekramar från oss.
Fina, fina Annica! Du är en otroligt duktig uppfödare som besitter en ofantligt stor kunskap. Men du... Vi är inte mer än människor och alla gör vi ibland misstag eller är ouppmärksamma. Sånt är livet och man lär sig ju så länge man lever.
Som någon ovan här skrev... Var inte fölr hård mot dig själv för de var kanske för små redan från början.
Du är bäst, Annica! det ska du veta! <3
Kramar från Glanshammarspakten!
Kramar, jobbigt men nu får du glädjas åt de som är kvar.
Neeej, så jobbigt. Ta hand om er och stor kram!!
usch va tråkigt att läsa:( Styrkekramar från mig och Mozart!!
Hej Annica,
Det är alltid sorgligt när små valpar dör.Jag vet att du gjort allt du kunnat för att allt ska gå bra. Men ibland så har man bara en sådan dj-a otur...gulla med de andra de ser jättefina ut!
Kram
Maria
Självklart förstår jag att du inte orkade prata igår, blev så himla orolig när jag fick mezzet från dig!
Instämmer med de andra i att du inte kunnat göra annorlunda och att du inte ska klandra dig själv. Tyvärr är livet inte rättvist :( Försök att glädjas åt de underverk som finns kvar <3
Styrkekramar
Blir så himla ledsen för din skull. Massa kramar från mig och Otto.
Är allt bra med resten av bebisarna?
Snälla Annica, jag tycker så stund om dig att du ska behöva må så dåligt av vetskapen att du kanske kunde gjort något för att rädda dessa små. Jag vet precis hur du känner dig. Det var delvis detta ansvar och oro som fick mig att lägga ner min avel. Om du visste vad glad jag är över att det finns uppfödare som du, ansvarstagande och engagerade, som ihärdigt jobbar vidare med vår kära ras. Men minns, naturen är grym och ibland kanske den ska ha sin gång. Släpp nu det här och njut över de andra pluttarna. Lycka till med dem!
måndag morgon och påväg till jobbet men måste få veta hur det är i valplådan först? Hoppas verkligen att du inte skrivit för att ni har haft en lugn natt, sovit gott och alla valpar mår bra!
