.

släpper känslan av att känna sig otillräcklig och att jag hade kunnat förhindra att de två valparna inte klarade sig.



Valpen är lika stor som Pinglas ben :)



Jag vet ju att naturen är klok och att de aldrig skulle överlevt om det varit ute i det vilda. Så hade jag också tänkt och resonerat om någon annan uppfödare drabbats, jag hade tyckt det var för jäkligt men samtidigt sett på det med mer distans. Men, när man sitter där och försöker rädda liv så är det enda man kan tänka "NEJ, det bara måste gå!!!" Jag försökte värma dem innanför min fleecetröja, valpar kan inte tillgodogöra sig näring om de har börjat tappa i temperatur och små valpar har redan från början en lägre kroppstemperatur än vuxna. Vi försökte sedan få i dem lite vätska men det var för sent, att sitta där då man märker hur de försvinner är otroligt grymt.. Just där och då tänker man "aldrig mer, jag kommer aldrig mer utsätta tiken, mig själv eller familjen för detta", sorgen tar sånt tag i hjärtat att den nästan förlamar en.



Matdags

Men idag så känns det mycket bättre, självklart är det tungt tänka på flickorna som inte finns men så kikar jag ner i valplådan på sex nöjda, trinda och välmående valpar och är så otroligt tacksam för att det gått bra för resten av gänget. Jag ger dem inte någon ersättning längre, de ökar fint i vikt, äter bra och Pingla har mycket mat. Det är tyst valplådan, precis som det ska vara. Tänker en del på att det faktiskt inte var det innan tikarna dog utan både Pingla och de två var lite pipiga. Sakta börjar min oro ge vika och jag väger dem nu bara en gång per dag, lite mer normalt än efter varje måltid :)



Kommer ni ihåg när det fanns bilder man gnuggade och så luktade de?? Önskar man
kunde göra så med dessa bilder så ni fick känna doften av valp.. Alldeles underbar!

Jag sovit ganska bra denna natt, skönt efter att i stort sett bara ha slumrat till kortare stunder sen i torsdags. Inatt gjorde jag så att jag ställde klockan på varje timme, nu var det ganska onödigt eftersom jag sover lätt och vaknar för minsta lilla. Men jag var orolig att jag skulle vara så slut att jag skulle vara som en klubbad säl så jag vågade inte chansa. Denna morgon har varit ganska normal, jag har lämnat valplådan för att äta frukost och duscha. Det har varit skönt att ha Thomas hemma i helgen och tagit över vakandet men nu är det dags att inse att det kommer gå bra. Veckan som börjar idag är alla barnen hemma på sportlov och det är jätteskönt att de stora är så duktiga hjälpa till, de är verkligen till stor hjälp!





Mammapyssel

Idag ska Richard vara hemma en stund med valpar och de små, det rör sig bara om  någon timme och jag vet att han kommer klara det galant. Kommer se till att valparna har ätit och är mätta och nöjda innan, de har blivit duktiga på att äta och sova samtidigt.  Richard vill så småningom ha en egen hund, vi får se när det kan bli läge för honom.





Igår åkte Malin till Kristinehamn med Malte, han ska ju få vara hos Jessie, Verk och Vega medan Polly och Cola löper. Malin tog tåget dit och hon tyckte det var lite jobbigt lämna honom, det kan jag förstå. Dels efter vad som hänt här hemma i helgen och sedan för att hon får vara utan sin hund i två veckor. Men, det kommer vara väldigt skönt här hemma slippa passa hundarna från att träffas de kritiska dygnen (och där gott folk är tikarna minst lika mycket "på" som hanarna!!). Malte får dessutom en chans bli miljötränad i storstan *eller vad man nu kallar Kristinehamn!*, Jessie rapporterade att han inte riktigt förstod att man skulle gå på trottoaren :)





Älskar falldermusöronen.. Ser nästan ut som grabben ligger och ler :)

Sist av allt vill jag framföra ett stort och innerligt tack till alla som hört av sig, så fantastiskt att det finns så många därute som bryr sig och finns där! Det gör gott när det är tungt vara uppfödare veta att det finns så fina människor som bryr sig, en stor kram till er alla!!!

Ha det bäst,

Annica