Allt är fint med valparna, idag blev Pollyprailerna tre veckor!!
Nu börjar det "riktiga livet" även för dem, just tre veckor är som jag tidigare nämnt en brytpunkt då de går från ganska opersonliga "mat och sov" knyten till riktiga hundar (om än i väldigt små format ;-)
Pollyvalp re-la-la-laxar i Englas knä. Tack Helena för bilden!
Mellan tre och tolv veckor är en väldigt viktigt tid i valpens liv och det är en socialiserings och präglingsfas. För valpar som levt isolerade utan tillräcklig mänsklig kontakt och stimulans under denna period så menar etologer på att man knappast kan "hämta hem" det dom missar. Nu börjat livet med stort L med andra ord och nu börjar det också bli mer och mer frekvent med besök här hemma! Mycket fika, valpmys och hundprat blir det!
Lite tråkiga saker också. Cissi har fått ta det tunga men nödvändiga steget att ta bort Bonzo, så himla trist. Han har haft inflammation i den muskel som på oss heter "biceps" sen han var sex månader och den har inte velat ge sig, det har dessutom givit pålagringar. Trots att Cissi med familj gjort allt så gjorde till slut smärtan att han inte kunde leva ett fullgott liv och att ständigt ha ont är inte något alternativ för en levnadsglad flatt som brinner för att jobba!! Sov gott nu Bonzo och tack Cissi med familj för att ni tagit så väl hand om er hund <3. Fick tillåtelse av Cissi skriva det sonen Emanuel sa:"Nu har vi bara tre hundar men det känns som att vi inte har någon när inte Bonzo är hos oss!"
Jobbigt blir det även för oss imorgon, mamma begravs i Stockholm och jag hoppas det blir ett ljust och fint minne. Thomas son Simon blir valpvakt, skönt slippa tänka på valparna just då.
Kram på er!
Annica
