Igår var onekligen en annorlunda dag, kanske den märkligaste i mitt liv...
Vi fick beskedet för några dagar sedan att min mamma hade cancer i magen, hon var redan svag då hon haft andra problem med mage och tarm (allt hänger säkert samman), lunginflammation och vatten i lungorna. Man kunde inte säga då hur långt mamma hade kvar, enligt läkarna var det alltifrån två dagar till flera månader.
Igår åkte jag, Malin och Richard upp för att hälsa på henne. Hon var väldigt svag och hade svårt med andningen. Jag är säker på att hon förstod att vi var där men hon kunde bara nicka. Mina andra syskon hade redan varit hos henne och det var som hon väntat på att jag skulle komma och ta farväl. Efter vi varit där en halvtimmer eller något så somnade hon in, det såg lugnt och fridfullt ut. Mina tre syskon kom upp, min svägerska och ett par till av mammas barnbarn. Jag tror hon skulle gillat att vi var samlade. Sov gott , nu får du vila bredvid pappa.
Samtidigt hemma så hade Colas temperatur börjat gå ner, hon hade startar bädda lite och var lite orolig. Det tar ofast längre tid än vad man tror innan en valpning kommer igång (precis som hos människor..) men Thomas åkte tidigt till jobbet för att kunna komma hem runt elva för att vara med Cola medan vi var hos mamma.
Då vi kom hem från Stockholm ville Cola ut hela tiden och vi förstod att valpning var nära förestående. Strax innan klockan 19 kom den första valpen och strax efter klockan tre på natten kom den sista efterbörden.
Cola gjorde ett jättefint jobb och var väldigt duktig. Så fantastiskt se hur de på en gång fattar hur de ska göra trots att de aldrig varit med om något liknande!!!
Hej Batman!! Kolla in fladdermusöronen..
Det blev sex fina pojkar och två lika fina flickor, samtliga svarta. En till tik föddes men kom aldrig igång trots att jag försökte massera igång henne.
Hela gänget verkar pigga och hungriga, de kryper runt och ålar på mamma Cola och verkar onekligen livskraftiga och har redan blivit rundare sedan igår.
Som sagt, en omtumlande dag där både döden och livet var lika närvarande. Dessa valpar kommer nog kännas lite extra speciella för mig och jag är säker på att mamma hade tänkt att det var typiskt mig, allt på en gång.... Och det är ju tack vare att hon tillät oss köpa vår första flatt då jag var tio (mellansyrran tjatade till sig en, mamma var inte stormförtjust) och så att jag fick min alldeles egna flatt då jag fyllde tretton. Då hade å andra sidan syrran tröttnat så jag hade två egna hundar :-) Sa jag att jag gör allt på en gång??
Ta hand om er!
Annica
